2 mars 2014
Ida Kulo
Fredrikstad
Hej styret och alla medlemmar i OODK,
Med bakgrund från lördagens årsmöte så har jag lust att skriva ett öppet brev till klubbens styre och medlemmar. För det första så var det fantastiskt att se att så många tog sig tid att möta upp på årsmötet på en lördags- eftermiddag och kväll. Det är ett tydligt tecken på det stora engagemang som finns i klubben vår.
Jag skriver klubben vår eftersom OODK är en organisation som skapas och drivs av oss medlemmar. Vi tränar och tävlar aktivt inom fyra olika hundsporter och har ett fantastiskt utbud för den hundintresserade.
OODK framstod som ett självklart val för mig när jag som nybliven hundägare sökte efter en aktiv hundmiljö för tre år sedan. Klubben har varit en avgörande faktor för mitt sociala liv samt trivsel i Oslo och det är jag evigt tacksam för.
Det är väl därför jag blir så illa berörd när jag under årsmötet inser vilken stor klyfta som uppstått i klubben. Speciellt när jag inser att det är gruppen som jag själv har varit delaktig i att starta upp som sticker ut som en måltavla i diskussionerna, både direkt och indirekt.
Bruksgruppen som i sin startfas för två år sedan bestod av en grupp på mellan fyra och åtta personer, är mitt hjärtebarn och något jag är stolt över att representera. Idag är gruppen avsevärt mycket större och har fått bättre struktur, men står fortfarande för samma grundvärderingar; nämligen att alla ska vara välkomna på träning och vi ska ha kul ihop.
Jag har förståelse för att bruksgruppen kan ge ett intryck av att inte ha full förståelse för bruks som hundsport för den utomstående. Speciellt när undertecknade blandade in resultat för blodspår i bruks årsberetning. Det var tyvärr ett mänskligt misstag i all iver att gratulera ett av klubbens alla duktiga ekipage. Men jag upplever att det är liten takhöjd för mänskliga misstag i OODK.
Att bruksgruppen skulle vara en slags säck där man har stoppat all hundaktivitet bortsett från agility och lydighet är det tillåtet att tro. Men om man har följt oss och deltagit på träningar under år 2012 och 2013 så vet man gott att bruksgruppen tränar bruksgrenarna spår, rundering, fält och brukslydighet. Många av deltagarna tränar med mål om att tävla, andra tränar för att aktivera sin hund.
Jag tar det faktiskt personligt och blir uppriktigt sagt ledsen då jag inser att medlemmar i klubben inte tar bruksgruppens verksamhet på allvar. Bara det faktum att vi har haft fem eller sex stycken kurser inom bruksträning talar väl för vår vilja att träna och lära bruks?
Dessutom tycker jag att det är trist att man upplever det som frustrerande att klubben har fått så många nya medlemmar att man inte känner alla och heller inte kan namnet på alla nya ansikten. Skulle det inte vara bättre att se det som en möjlighet att lära känna nya personer med ett gemensamt intresse – hund.
Det hade varit enklare för mig att förstå varför den här klyftan har uppstått om bruksgruppen hade orsakat inskränkningar på de tidigare etablerade hundsporterna i klubben. Om till exempel agilityutövarna inte hade fått köpt nytt utstyr på grund av att bruksgruppen behövde en startpistol och kapital till kurser. Eller att lydighets- utövarna fick mindre träningstid på grund av att bruks behövde använda Brekkeområdet. Men ingen av dessa exempel stämmer med verkligheten.
Jag står som ett stort frågetecken när jag funderar över när den här klyftan bildades och varför. Eftersom OODK i mina ögon är en fantastisk hundklubb med duktiga förare, hundar, instruktörer och övriga funktionärer, och jag har tränat inom alla grenar. Det faktum att vi har många hundsporter i klubben borde styrka oss, inte stjälpa oss.
Dessutom borde det finnas utrymme och förståelse för misstag, hur ska vi annars kunna utvecklas? Hur ska vi annars våga prova något nytt, om det inte finns rum för misstag, missförstånd eller okunskap?
Slutligen så vill jag önska alla medlemmar, nya som gamla, välkomna att möta upp på uppsatta träningstider – Vem vet, kanske hunden din är en riktig hejare på att gå spår!
Vänliga hälsningar,
Ida Kulo
